Politiskt utrymme för kvinnor i Rwanda
Kvinnor är över hela världen underrepresenterade i nationella lagstiftande organ. Men ett land är undantaget; Rwanda. Här utgör kvinnor 56 procent av parlamentarikerna vilket gör Rwanda till det första landet i världen med kvinnor i majoritet i ett parlament. Vad har möjliggjort denna höga representation? Och vilken effekt har den haft?
Judith Kanakuze är en av de parlamentariker som vittnar om att kvinnors ökade representation gjort det enklare för kvinnor i samhället att få sina röster hörda i den politiska debatten. ”Det finns politiskt utrymme för kvinnor!” slår Judith fast.
För 15 år sedan var Rwanda uppslitet av folkmord och total förödelse. Under tre månader mördades systematiskt upp emot en miljon människor på grund av sin etniska eller politiska tillhörighet. Men splittringens politik som låg bakom folkmordet är idag utbytt mot enhetens politik. Rwanda visar på en nästan osannolik utveckling sedan 1994. Fattigdomen har minskat, ekonomin pekar uppåt, läskunnigheten har ökat och kvinnor inkluderas i beslutsfattande. Landet är rankat som ett av Afrikas absolut säkraste länder, freden verkar ha kommit för att stanna. Idag har ökat politiskt utrymme för fler grupper i samhället, bland dem kvinnor, öppnat möjligheten för en ökad demokratisering och en ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Före folkmordet var kvinnor marginaliserade i det allmänna utrymmet. Det koloniala styret underminerade kvinnors tillträde till officiella poster och självständigheten 1961 innebar inte någon betydande förbättring. Kvinnor behövde enligt lag tillstånd från sina män för att involvera sig i affärer, äga land och vittna i rätten. Pojkar hade arvsrätt framför flickor och pojkar framför flickor prioriterades vad gällde skolgång.
Som svar på framförallt ökad fattigdom och utsatthet började en kvinnorörelse ta form i Rwanda under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Röster började också höjas för politiska reformer och ökad demokrati. Med kvinnorörelsen som motor växte ett civilsamhälle fram som krävde förändring. Förändringen uteblev, folkmordet sopade bort de sociala och ekonomiska framgångar som vid den tidpunkten hade åstadkommits för kvinnor.
Kvinnor utgjorde, till skillnad från tidigare konflikter i Rwanda, specifikt måltavlor under folkmordet. Våldtäkt användes som ett utbrett vapen och lämnade många kvinnor stigmatiserade med svåra fysiska och psykiska skador, inte sällan med HIV och ett barn som följd. Många kvinnor blev änkor och lämnades själva att uppfostra sina barn. Rwandas kvinnor befann sig i en mycket utsatt situation efter folkmordet. Och som svar på detta växte sig än en gång kvinnorörelsen stark för att förbättra de svåra villkoren.
Den starka kvinnorörelsen, ändrade könsroller efter kriget och det nya ledande partiets politiska vilja ledde till att kvinnor i allt högre grad deltog i det politiska arbetet under övergångsperioden 1994-2003. En konstitution som genomsyras av principen om kvinnor och mäns lika värde togs fram. Det slogs fast att åtminstone 30 procent av platserna i alla beslutsfattande organ ska tillfalla kvinnor. Och när det första valet hölls 2003 hoppade Rwanda med 48,8 procent kvinnor upp till platsen som världens mest jämställda parlament.
I valet hösten 2008 blev kvinnorna en majoritet i Rwandas parlament. Det finns nu en stark röst för ökad jämställdhet på högsta nivå. Hittills har det bland annat tagits fram lagar för att sätta stopp för diskriminering mot kvinnor, förbjuda våld mot kvinnor och ge flickor samma arvsrätt som pojkar. Faith Mukakalisa, parlamentariker, tror att en av de viktigaste effekterna av den höga representationen är att flickor och andra kvinnor ser att det är möjligt. ”Vi är förebilder, de ser att även kvinnor kan leda”.
Faith menar också att det är slöseri med resurser att utesluta kvinnor. För att nå utveckling måste alla vara med, både kvinnor och män. ”Hur kan vi prata om utveckling om utvecklingen bara är för män? Du kan inte kalla det för utveckling!”. Att inkludera kvinnor i utvecklingen skyndar på utvecklingen i stort då kvinnor ofta är de som ser till att barnen går i skolan och att inkomsterna tillfaller familjen, berättar Faith.
Judith upplever ingen opposition i parlamentet mot jämställdhet. ”Det är nu en kultur” berättar Judith, medvetenheten om jämställdhet i det politiska arbetet. Den feminiserade fattigdomen, analfabetism och våld mot kvinnor är fortfarande utmaningar för jämställdheten i Rwanda. Men inkluderingen av kvinnor i beslutsfattande organ visar på politiskt utrymme. Principen om män och kvinnors lika värde har definitivt slagit igenom på politisk nivå i Rwanda. Förhoppningsvis sipprar den också ner till gräsrötterna.
Susanna Rudehill, studerande fil.kand. i mänskliga rättigheter och demokrati. Befinner sig just nu i Rwanda för fältstudier till C-uppsats om kvinnors politiska deltagande.
Kontakt: rudehill@yahoo.com